Psycho update.

Åh, jag har så mycket bra saker jag vill göra - bland annat en grej som har med bloggandet att göra - med det känns som att det inte finns tid.

Numera leker ju Olle så fint själv på golvet att man blir helt rörd.

Samtidigt gäller det att jag gör mig så osynlig som möjligt hemma eftersom att han börjar gråta, sträcka sig mot mig och dra i min tröja så fort han ser mig.

Jag längtar så otroligt mycket efter att sluta amma nu. Att kunna leva i ett jämnlikt föräldraskap där både jag och Christian har samma förutsättningar att kunna trösta.

Förresten, för er som kanske har undrat hur det går med min ensamhetsfobi här hemma, så har jag gjort ett jätteframsteg idag.

Jag satt och käkade mat i köket med Olle medan Christian for iväg en sväng för att fixa däcken.

Stort framsteg. Jävligt stort.

Det mesta känns rätt okej hemma, i alla fall så länge Christian är hemma. Det är bara det där jävla köket som skapar såna massiva olustkänslor.

Appropå olustkänslor. Igår när vi var på stället med jättedrinkarna så fick vi veta att två personer hade blivit mördade i källaren innan restaurangen öppnade där.

Bu, jätteobehagligt ju. Tur att drinkarna var goda.