Nu är vi på väg hem efter några timmars mys och käk i det Medin-Sediniska hemmet.
Det var intressant att se hur tillvaron skulle funka med en liten bebis och en snart 2,5-åring. Det är ju ungefär den åldersskillnaden vi tänkte sikta på för Olles syskon.
Egentligen är jag absolut inte en sån som är pepp på att ha fler än ett barn att försöka bolla med, men jag gillade verkligen att vara gravid - i alla fall andra halvan av tiden, jag var ju dessutom ganska bra på att föda barn om jag får säga det själv.
Men framförallt är jag fullkomligen övertygad om att det är himla viktigt och bra att ha syskon.
Okej, jag kanske inte jublade i höjden när jag fick veta att mitt syskon nummer 7 var på väg härom året, men jag vet ju att mina småsyskon är glada att de har varandra.
Särskilt med tanke på att de inte kommer att ha sin pappa vid liv särskilt länge till.
Min storasyster berättade för ett tag sen att pappa hade fått veta att han bara har några år kvar på sin höjd. Det är ingenting han har valt att prata med mig om än.
Jag försöker att inte tänka på det tills dess. Låtsas att det bara är en skröna.
Ps, min pappa har fortfarande inte träffat Olle. Han blir 8 månader snart. Tror det var ganska exakt ett år sen jag träffade pappa och mina småsyskon nu. Kan berätta mer om hela den där grejen en annan gång.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar