Det märks att jag efter ett år ute på landet inte är van att ha liv och rörelse runt omkring mig.

Att dessutom ha bara Olle som samtalspartner och världen utanför fönstret som bästa underhållning, har gjort att jag har blivit smått paranoid.

Varje dag vid den här tiden stannar denna man vid bänken utanför vårat sovrumsfönster. Kollar sig nervöst omkring, fipplar med nåt i fickorna och tänder sedan en cigg, som han gärna tar sittandes vid bänken.

När han nu gjorde det för säkert 15:e dagen i rad började jag bli smått hysterisk. Vem är han? Vad vill han mig? Vad är det här för hemsk konspiration mot mig?

Ja, sen slog det mig att han bara är rökare. Precis som när jag själv var rökare så gillar han säker att pausa på samma ställe hela tiden. Inte konstigare än så.

Nu börjar jag faktiskt längta efter att börja jobba igen.

(ps, håll tummarna för mig nu, har skickat in en ansökan för att få jobba som fotolabbsansvarig i en Expertbutik, hoppas hoppas!)