Alltså, det där begreppet baksmälla+ångest får en helt ny dimension när man:
-var bättre som 17-åring än 27-åring att dricka varannan vatten.
-till skillnad från 1999 faktiskt har råd att fyllesms:a konstiga saker till folk man till vardags gärna vill göra ett bra intryck på. Tyvärr.
-kommer hem och inser att man faktiskt är riktigt onykter och har rökt betydligt fler än en tjyvcigg och därmed inte bör gå i närheten av sitt barn eftersom att det säkerligen skulle dö på kuppen av både akut-KOL och gud vet vad.
-inser att man på grund av ovanstående faktorer inte är i skick att amma sitt barn, trots att tuttarna står rakt ut av sprickfärdighet och man inte kan tänka på annat än att docka fast barnet och tömma ur smärtan.
-får ligga på soffan hela natten och höra hur ens sambo och barn plågas av sömnlöshet på grund av att allt inte är som vanligt (dvs att mamman ligger och nattammar hela nätterna) och drabbas av så dåligt samvete och ågren att man vill knyckla ihop hela sig själv till en boll av skam.
-vaknar klockan härliga 06 dagen efter i en sprutande fontän av bröstmjölk, springer in till en överlycklig Olle som tackar för mastodontmåltiden genom att bita tag och skaka runt den stenhårda tutten i munnen. Aj. Som. Fan.
-käka ägg till frukost som luktar avföring i min snedkopplade bakishjärna.
-få plötslig dödslängtan när hela kroppen dukar under och jag inser att jag glömt att ta min allergimedicin. Liksom lite som kronan på verket sådär.
-tvingas se på Lilla huset på prärien. Bakis. Med en son som har två nya tänder på gång samtidigt och hatar ungefär hela världen utom mig som han älskarälskarälskar och måstemåstemåste ha kroppskontakt med varenda vaken (och sovande) sekund annars kan världen gå under.
Förresten slog det mig nyss att jag som 9-årig slavisk följare av Lilla huset på prärien, på allvar trodde att serien var inspelad då den utspelade sig. Ändå fattade jag av någon anledning att doktor Quinn var inspelad i nutid. Kanske för att jag hade en idolbild från OKEJ föreställande Sully på väggen. Det fanns liksom inga såna planscher på Laura Ingalls.
Förresten igen, Christian kan oroväckande mycket fakta om doktor Quinn. Typ alla karaktärers namn. Jätteobehagligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


4 kommentarer:
Helt o-apropå [det är inte bara Jen som använder kommentarer istället för mail] ovanstående inlägg: har du sett din son i Vi i Vasastans fråga-folk-på-stan-spalt?
För övrigt får du ursäkta min sociala inkomentens men det kändes verkligen som om vi hade setts förut.
hehehehe jag kan också alla karaktärers namn tror jag...fast jag kan iofs vad alla heter i lilla huset på prärien med hehe. hatade f.ö att laura vad huvudpersonen eftersom hon var så ful. gillade mary bäst. tills hon blev blind sen tyckte jag så där.
The Aunt: haha, det är lugnt! :) kände likadant! Och tack för hinten om Olle!
Förresten, ursäkta också min jättemiss i inlägget ovan, jag skäms som fan.
Elin: ELLER HUR? Mary var snyggast i världen nästan. Men bara tills hon blev blind, då blev allt löjligt och tröttsamt.
He he, insåg att om jag inte kände mig själv så bra skulle jag bli rädd när jag såg min blogger-profil. Hade nästan glömt bort den, blev till mest på skämt för att jag nästan alltid har velat bli faster och antagit att jag skulle bli en väldigt bra sådan [till skillnad från att vara morsa].
Måste bara tillägga att Olle var söt i tidningen men inte i närheten av när jag såg honom live - då var han helt bedårande & outfiten helt underbar [och nej, jag brukar inte ösa superlativ över första bästa snorunge, det är jag för socialt inkompetent för].
Skicka en kommentar